En kort historik
– skriven av Lennart Jönsson 2011
När denna text skrevs, 2011, var det precis 50 år sedan Brf Måsvingen föddes. Det var Byggnads AB Harry Karlsson som uppförde fastigheten på Stadsägan 892 i S:t Peters Klosters församling med adress Rinnebäcksvägen 14, Ejdervägen 1 och Måsvägen 1. Inflyttningen i radhusen på Rinnebäcksvägen fick ske den 1 oktober 1961, husen på Ejdervägen den 1 november 1961 och på Måsvägen den 1 december 1961. I beskrivningen uppgavs att föreningens tomt bebygges av 40 st 2-plans, källarlösa radhus med 5 rum och kök jämte förråd och biluppställningsplats under tak.
Grundavgiften för lägenheten fastställdes till 10 000 kronor. Hyran var 4 330 kronor per år eller 360 kronor i månaden samt 40 kronor i månaden för värmekostnader.
Tidigare hade jag och min fru Ulla-Britt bott i en 2 rumslägenhet i Eka-huset vid Trollebergsvägen. Vi hade en son 7 år gammal och nu fått en flicka. Vi tyckte lägenheten var för trång i synnerhet som jag tidvis hade skifttjänstgöring och ibland behövde sova på dagtid. Då liksom i dag var det bostadsbrist i Lund. Jag fick emellertid veta att Harry Karlsson byggde radhus i närheten av Måsvägen. Jag besökte byggfirmans kontor och fick veta att det fanns lediga lägenheter i radhuslängorna. Vi tyckte att insatssumman på 10 000 var alldeles för hög och att hyran på 400 kronor i månaden var mer än vad vår ekonomi kunde tåla. På Eka var hyran endast 90 kronor i månaden.
Efter många funderingar och efter att ha besökt byggplatsen flera gånger bestämde vi oss för att acceptera anbudet från Harry Karlsson. Vi tecknade oss för lägenhet 21 med adress Ejdervägen l M
Harry Karlsson hade en verkmästare, som var ansvarig för byggarbetsplatsen och som hette Erik Andersson. Han kände huset utan och innan och blev senare vaktmästare i vår förening. Erik Andersson och hans hustru Ebba gjorde stora insatser för föreningen och hjälpte till med allehanda saker då medlemmar behövde råd och stöd.
Radhusens grannar och omgivningen.
Med undantag för flerfamiljshusen vid Måsvägen så fanns det då inga fastigheter i närheten av föreningens tomt och radhus. Studenthusen på Vildanden var inte byggda och Riksbyggens fastigheter i samma kvarter var inte heller planerade. Fågelskolan var inte heller byggd – jag tror den togs i bruk först omkring 1967. Där fanns bara odlad mark upp till Fjelievägen. Marken hade mest traditionella grödor som sockerbetor och stråsäd.
Likadant var förhållandet väster om radhuslängan vid Gråspravsvägen eller som den då hette Rinnebäcksvägen. Inga byggnader och bara odlad lantbruksmark som troligen tillhörde Wessner.
Jorden söder om föreningens radhus tillhörde en trädgårdsmästare som hette Björklund. Han hade växthus ungefär på den plats där Konsums butik ligger vid Örnvägen men för övrigt fanns där inga hus eller fastigheter. På trädgårdsmästeriets mark, som låg i höjd med föreningens radhus, växte i huvudsak forsythiabuskar Buskarnas gula blommor gjorde planteringen mycket vacker på våren. I övrigt låg marken ganska orörd och där trivdes harar och kaniner, men i synnerhet fasaner fann sin fristad där. På vintern brukade vi få en säck säd av stadens viltvårdare. Varje morgon brukade Ulla-Britt öppna dörren på altansidan och kalla på fasanerna och gav dem i skopa säd. De visste vad det var fråga om och kom i flockar in på vår tomt. Tupparna var på vintern särskikt färggranna och vackra.
I gränsen mellan föreningens tomt och trädgårdsmästeriet fanns ett dike. Diket hade troligen sin början där Fågelparken började vid Örnvägen. Det fanns inte mycket vatten i diket, som följde en gångstig genom parken. Då diket nått ner till i höjd med vår tvättstuga svängde den plötsligt in på föreningens tomt, gick in mellan de båda radhuslängorna på Ejdervägen, fortsatte i en kulvert över gatan och vidare in på den odlade marken. Där rann den så småningom ut till Rinnebäcksravinen vid Värpinge.
Vädrets makter.
En varm och het sommardag 1964 uppstod ett häftigt åskväder på eftermiddagen. Himlen öppnade sig och ett otroligt kraftigt åskregn, som höll på i timmar, föll över Lund. Gator och vägar flöt. Vår vaktmästare Erik Andersson, som köpt en ny bil, fastnade under järnvägsviadukten vid Bantorget där vattnet stod meter högt.
Även på Ejdervägen forsade regnvattnet. Den lilla bäcken, som rann över föreningens tomt mellan radhuslängorna på Ejdervägen blev ganska snart fyllt till bredden. I vanliga fall hade bäcken inte mer än decimeter högt vattenflöde men fylldes nu snabbt och översvämmade. Vattnet rann stor kraft längs radhuslängan K – Å. De stora tunga cementplattorna, som fanns på husens altansida följde delvis med vattenströmmen och låg efteråt ”huller om buller”. Även radhusets krypgrund vattenfylldes och nere vid gaveln på Ejdervägen 1 Å sprutade vattnet som en fontän upp från krypgrunden.
Sedan regnet upphört sjönk vattnet undan ganska fort. Men skadorna var ganska omfattande. I trädgårdarna och på föreningens allmänna yta låg mycket skräp som följt med vattenmassorna. Det var toalettpapper och annat toalettinnehåll som låg överallt. Barnen fick utegångsförbud tills området var sanerat. Skadan anmäldes till kommunen som svarade för saneringen och för torkfläktar i krypgrunden. Bäcken blev strax därefter igenlagd och ersatt med kulvert.
Något år därefter, jag tror det var en höstkväll 1965, blåste det en kraftig stormvind från väster. Eftersom det inte fanns någon bebyggelse västerut ända ned till Värpinge kunde stormen med full kraft angripa radhuslängan vid Gråsparvsvägen. Stormen bara tilltog och fick fäste under takfoten på radhuset 180 på Gråsparsvägen. Vinden slet bort lite mer än halva taket, som lyfte och flög ett 50-tal meter och landade inne på Björklunds trädgårdsmästeri. Inte nog med detta. Tegelvägen på andra våningen på trädgårdssidan rasade delvis. Man var förundrad över detta eftersom vinden kom från väster. Men orsaken sades vara att i den kraftiga stormen uppstod ett vakuum på väggen mot trädgården som drog ned delar av tegelväggen.
Föreningens medlemmar och ekonomin.
Alla lägenheterna blev självfallet sålda då husen var inflyttningsklara. En stor del av medlemmarna läste vid Universitet men många var inte klara med sin examen. Allt eftersom deras utbildning blev klar som läkare. lärare etc. sökte de arbete på annan ort och flyttade härifrån. Vi fick under de första fem åren ganska många nya medlemmar. Jag var föreningens kassör ett tiotal år. Vår ekonomi var god. Detta berodde till stor del på att husen var relativt nybyggda och tarvade därför inga större reparationer. Enligt den ekonomiska planen skulle
10 000 kronor årligen avsättas för yttre reparationer. Under de första åren kostade reparationerna inte så mycket utan pengarna samlades i en fond. Vid några årsstämmor tyckte en del medlemmar att föreningen inte behövde ha så mycket pengar i fonderna och att månadsavgiften därför skulle sänkas. Detta blev inte stämmans beslut.
Föreningens vaktmästare, Erik Andersson, kunde i många fall reparera och ställa till rätta och detta bidrog också till mindre reparationskostnader. Dessutom hade man den meningen, att föreningen stod för alla reparationskostnader vad gällde den utrustning som fanns då husen byggdes. Om någon t ex ville ha takrännor över altanen eller reparation av en inglasad altan fick vederbörande själv bekosta detta.
Föreningen fick emellertid en ganska stor kostnad beträffande radhusens tak. Husen var byggda så att en liten luftspalt skulle finnas i den relativt tunna isoleringen under takens tjärpapp. Efter några år upptäcktes att det droppade kondensvatten i vissa rum på andra våningen, vilket berodda på otillräcklig isolering. Taken på alla radhusen fick då tilläggsisoleras, vilket var kostsamt.
Allt eftersom åren har gått har reparationsbehovet ökat. Nya fönster har ersatt de gamla och nedslitna. Under de närmaste åren är det aktuellt med byte av stamledningarna.
Till allas glädje råder det god grannsämja bland föreningens medlemmar. Det är en nödvändighet att trivsel och trevnad skall råda. Kanske skulle man kunna önska sig att fler deltar i föreningens höstfester och vid glöggdrickningen då julgranen ljus tändes. Det är ju styrelsen mening, att de sociala kontakterna skall stärkas vid dessa tillställningar.